Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 3. Byråkrati och själfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom att byråkratien har haft en tyst
bundsförvant i Rysslands andliga kultur öfverhufvud.
Detta låter som en motsägelse, helst då man
besinnar, att den ryska litteraturen, i stort sedt,
varit en enda satir eller klagolåt mot tjinovnikerna,
hvilkas öfvergrepp och dumheter alstrat
indignationens verser. Men det är inte den enda
motsägelsen i Rysslands inre lif. Anklagelsen synes mig
böra riktas mindre mot de stackars halfsvultna eller
af sportler dästa ämbetsmännen än mot de bildade
klasserna själfva, hvilka korporativt härdat ut i
dessa oefterrättliga förhållanden, huru mycket än
vissa individer trotsat och lidit. Och hvad
bildningens bärare försyndat i underlåtenhet, det har en
slug regeringskonst skickligt utnyttjat i sitt eget
statsbevarande syfte. Om man påstår, att
vederbörande öfverhet icke blott icke främjat den
folkliga bildningen, utan — i förening med ett efterblifvet
prästerskap — positivt sökt hindra den allmänna
utvecklingen och odlingen, för att så mycket lättare
styra folket, så ligger däri alls ingen förflugen
öfverdrift. De ryska analfabeternas myriader, det
principlösa undervisningsväsendet och den obeskrifliga
anarkien vid alla högre läroanstalter äro anklagande
och fällande fakta, som historien redan konstaterat.
Under ett par veckors tid bodde jag i våras vid
Petersburgs Litejnyj prospekt så att säga vägg i vägg
med den heliga synodens mäktige och fruktade chef.
Utan att, i början veta, hvem det tysta, förnäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
