Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 3. Byråkrati och själfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänade under Loris Melikov, hade ministern leende
svarat: »Ja, det var andra tider då.»
Men tiderna ändrades igen. Det olycksdigra
kriget med Japan blottade rikets inre vådor, Pleve
föll för den revolutionära sammansvärjningen, och
den 18 febr. 1905 fann sig själfhärskarmakten genom
omständigheternas tvång föranlåten att vädja till sitt
folks lojala medverkan och ställde i utsikt en viss
utvidgning af undersåtarnas politiska rättigheter.
Detta skedde genom de båda aktstycken, som fått
namn af Manifestet och Reskriptet.
Det förra dokumentet innehöll ett ärligt
medgifvande, att Ryssland råkat i trångmål och att till
och med tronen hotade att vackla. »Den
outgrundliga gudomliga försynen hade det täckts att hemsöka
vårt fosterland med svåra pröfningar,» och därför
uppfordrade gosudaren till en »allmän
sammanslutning kring tronen mot landets yttre och inre fiender.»
Reskriptet, som var adresseradt till inrikesministern,
»hofmästaren» Bulygin, och publicerades några
timmar senare, hänvisade till »det ryska folkets gamla
sedvänja att i sorg och glädje frambära sina känslor
till tronen». Med tacksamt erkännande af diverse
lojala sympatiyttringar lofvade kejsaren uttryckligt
att »med Guds hjälp låta de värdigaste, med folkets
förtroende beklädda och af befolkningen utvalda
män blifva delaktiga i förberedande behandling och
pröfvande af lagstiftningsåtgärder».
Dessa båda regeringshandlingar ha redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
