Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 5. Ryska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjärnor, det vill säga hela tredjeparten af de kristna,
särskildt de intelligenta människorna... Tolstoj
fantiserar om sig själf, som om han vore en
fullkomlig människa eller öfvermänniska, såsom den
beryktade dåren Nietzsche fantiserade ... Lev Tolstoj
är ett rytande lejon (på ryska lev), som går ut att
söka hvem han uppsluka må. Och huru många
har han icke redan slukat genom sina lögnaktiga
småskrifter? Akten er för honom!» ...
En sådan i sitt slag äktrysk företeelse som
Ioann af Kronstadt är ofattbar för västerlandet, och
därför göra vi nog klokare i att beklaga än att
fördöma honom. Han är en nutida exponent på den
ryska kyrkans tusenåriga förstelning, på samma gång
som han dock bevarat en barnsligt frisk tro på
kristendomens dogmer och en i all enfald sublim
religiös hänförelse, som ger honom en nästan
profetisk nimbus och sätter honom i stånd att med
bevarande af egen själsrenhet ströfva som en blind
bland samhällets ogärningsmän och skökor.
»Besjungom, lofvom världens härskarinna!
Hon går till Frälsaren, till fader Ioann.
För eder, hedningar, Tolstoj är Kristus.
Förbannade! I hafven glömt er Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
