Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 6. Turgenevs minne och Dostojevskis skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig som om jag hade sett Dostojevskis skugga sväfva
förbi i många ryska lifsföreteelser. Hans bleka,
aftärda ansikte med den höga pannan, de tunna,
hoppressade läpparna och den djupa, inåtvända
blicken hälsade mig åter från Perovs utmärkta
oljeporträtt i Tretiakovs galleri. Och i verkligheten mötte
jag flera unga män, i hvilka jag tyckte mig finna
Dostojevskis likar, förenande en barnslig
själföfverskattning med en barnslig ödmjukhet, ett kristligt
buret lidande förknippadt med nationell fåfänga.
Mitt dyrbaraste litterära minne från min senaste
resa var kanske den lärorika personliga
bekantskapen med hans änka, Anna Grigorjevna, född Znitkina
och bosatt i Petersburg vid Fursjtatskaja-gatan. Hvad
jag af henne erfor under ett längre samtal, var både
ägnadt att genom karaktäristiska detaljer gifva en
klarare totalbild af Dostojevskij och att väcka min
beundran för denna starka, energiska kvinna, som
offrade hela sitt lif åt den döde makens litterära
minne.
Under de tio år, som F. M. Dostojevskij tillbragte
i Sibiriens »Döda hus» efter 1848 års revolutionära
ansats, hade han (1857) ingått sitt första äktenskap
med änkan efter en försupen sibirisk tjänsteman
Isajev, ehuru han före vigseln varit betänkt på att
frivilligt draga sig tillbaka, då han tyckte sig märka,
att hon fästat sig vid en annan — ett drag af rysk
resignation, som går igen i Dostojevskis romaner
»Arma människor» och »Förödmjukade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
