Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nechljudov den ryska misstron mot västerlandets
kultur, men försjunker därför icke i slö dåsighet
som den förre och blir ej heller en tråkig
moralpredikant som den senare.
Gorkij står såsom den starkaste motsatsen till
Lev Tolstoj, ehuru båda hafva utgått från samma
förutsättningar: hat mot den moderna kulturen,
kärlek till naturen och en öppen blick för det
folkliga. Men deras vägar ha ledt åt helt olika håll.
Under det att Tolstoj försjunkit i en asketisk altruism
på s. k. urkristlig grund, har Gorkij omfattat en
materialistisk, nästan epikureisk-romantisk egoism.
Gorkij hatar ingalunda kulturen såsom sådan, men
finner den endast förfuskad och ser det största felet
däri att så få människor komma i åtnjutande af dess
obestridliga förmåner och njutningar. Då Tolstoj
predikar den för en reaktionär ortodoxi synnerligt
kärkomna satsen om icke-motstånd mot det onda,
framhåller Gorkij — ofta med ensidig öfverdrift —
lifvets heliga förmån för alla, viljekraftens suveränitet
och den starkares rätt att taga, hvad han anser vara
sin tillhörighet. Han vädjar aldrig till medlidandet
såsom Dostojevskij, utan endast till rätten och styrkan.
Gorkis stora, revolutionära betydelse ligger just däri
att han, tvärt emot den vankelmodige Turgenev, den
mystiskt grubblande Dostojevskij och den af etiska
fullkomlighetsideal berusade eller omtöcknade Tolstoj,
tror på mänsklighetens utveckling genom
handlingsfrihet, genom det personliga modet att värna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
