Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nizjnyj Novgorod, hvilken dog i lungsot Men genom
samtal med åtskilliga af hans närmaste vänner
stärktes jag i min uppfattning om hans flärdfria,
blygsamma väsen, hans nästan barnsliga godhet och
hans trots ohälsan oförminskade arbetslust. Alla
sympatiyttringar, som kommit honom till del från
utlandet, hade också gladt honom mycket, och
ekonomiska bekymmer har han lyckligtvis ej längre.
Allmänt kända från tidskrifter, novellsamlingar
och vykort äro ju de många porträtten från Gorkis
vagabondlif, gifvande oss en sympatisk bild af den
intelligente ryske bondpojken med den något
drömmande och vemodiga, men barnsligt goda blicken
och de käcka, sorglösa anletsdragen. Men så ser Gorkij
icke längre ut i verkligheten. Den berömde
porträttmålaren Rjepins tafla i kroppsstorlek ger en helt
annan, om ock något idealiserad bild af honom:
här är det den i det ryska lifvets skola mognade
författarens tunga allvar och oroligt forskande blick,
med anletsdrag präglade af yttre och inre strider.
Och den fotografi från Riga, som Andrejev visade
mig, hade ej det minsta spår kvar af den forne
landstrykarens ungdomliga sorglöshet; kinderna voro
insjunkna och aftärda, ögonen lågo djupt, pannan
var fårad af rynkor, och kindbenen voro betäckta
med tofvig skäggstubb. Det är den tidigt åldrade,
vid endast 37 års ålder dödsdömde Gorkij, ett offer
för sin ungdoms försakelser och lidanden, för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
