Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade båda slitit ondt som vagabonder i Kazans
hamnstad och mången natt sofvit på pråmar. Då
en opera-entreprenör i Kazan i slutet af 1880-talet
skulle bilda en kör, anmälde sig både Gorkij och
hans vän Sjaljapin, men Gorkij antogs för sin
präktiga tenor och Sjaljapin, den blifvande
operasångaren, kasserades! Nu äro båda två berömda,
hvar i sitt slag, och mycket eftersökta såsom lefvande
reklamer vid välgörenhetstillställningar o. d. Men
under det att den f. d. sjåaren Pjesjkov numera är
fastighetsägare, associerad i den mycket lönande
bokförlagsaffären »Znanie», som ledes af den driftige
förläggaren Pjatnitskij i Petersburg, och jämte Lev
Tolstoj den på sina skrifter rikaste författaren i
Ryssland, har den f. d. sjåaren Sjaljapin med sin
präktiga röst ännu ej lyckats förtjäna någon
förmögenhet. Detta åskådliggöres i en karrikatyr af
de båda vännerna, som ofta figurera tillsammans i
skämtbladen (»Strekoza», »Sjut», »Oskolki»,
»Razvletjenie» och »Iskra») samt de stora tidningarnas
illustrerade veckobilagor.
Gorkij lär i själfva verket ha haft en vacker
tenor. Men då han en gång under ett oväder skulle
vakta en vagnslast mjölsäckar, blåste presenningen
af, och Gorkij slungades hufvudstupa ned bland
säckarna, med den påföljd att han slog halsen mot
järnvägsskenorna, och efter den betan fick han en
grof basröst. — I Tiflis ville han jämte fyra andra
bilda ett resande teatersällskap, men däraf vardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
