Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösdrifvarlagens tillämpning på de skörlefvande kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej förmår afskräcka kvinnorna från att återvända till skörlefnaden
efter slutadt straff, framgår däraf, att ej mindre än 96 à 97 %
af de dömda återkomma till byrån.» Att f. n.
tvångsarbetsstraffets afskräckande verkan är lika med noll torde vara
obestridligt. Kommittén antager emellertid, att straffhotet skulle blifva
kraftigare, om straffet tillämpas med ännu större konsekvens, än
hitintills ansetts vara möjligt, samt om man utsträcker strafftiden.
Det torde emellertid vara något annat än den korta strafftiden
(2 à 3 månader första gången), som är orsaken till straffets ringa
verkan. Kommittén har i sitt betänkande ej gått in på denna
fråga, ehuru det synes ha legat nära till hands. Man må dock
betänka, att tillämpningen af detta straff förorsakar staten årligen
rätt stora utgifter, samt att det ej kan vara med samhällets
värdighet öfverensstämmande att utan vidare fortsätta med ett
förfaringssätt, som tydligen är ägnadt att undergräfva aktningen för
samhällets straffande myndighet. Har man icke i de ofvan
skildrade förhållandena fått en fingervisning om, att djupare liggande
orsaker utgöra grunden till den ringa effektiviteten af straffet —
orsaker, som ej kunna undanröjas enbart genom att skärpa straffet?
Hvad man i första hand har att beakta är den
omständigheten, att straffet ej är den logiska konsekvensen af ett brott.
De förseelser, för hvilka kvinnorna nu dömas — i de flesta fall
utestrykande efter klockan 11 eller uteblifvande från besiktning —
betraktas ej af någon människa såsom brott. Ingen betraktar
heller saknad af arbetsanställning eller ens »ovillighet till
hederligt arbete» som ett brott, och någon ändring i denna
uppfattning torde svårligen kunna åstadkommas genom kommitténs
uttalande.
Vidare äro påtagligen utsikterna mycket stora, att en
förseelse mot reglementet sådan som det ofvannämnda utestrykandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
