Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gästgivarn i Karmsund lär ha bjudit trettiotvåtusen, och
bolaget har gått opp till trettiofem. Nu söker kyrkoherden
övertala dem att hellre sälja till gästgivarn än till bolaget.
— Än Berger Sven Persson då? frågade mor Stina,
— Han lär inte ha gjort något bud i dag, han.
Kyrkoherden hördes tala länge med beveklig röst. Orden
kunde inte urskiljas, men så länge han talade, visste man,
att ingenting var avgjort.
Så blev det tyst ett ögonblick, och därpå hördes gästgivarn
säga, inte just högt, men med sådant eftertryck, att det var
omöjligt att inte uppfatta varje ord:
— Jag bjuder trettiosextusen, inte för att jag tror, att
stället är värt så mycket, men jag vill inte, att det ska bli
en bolagsgård.
Strax därpå lät det, som om någon hade slagit en näve
i bordet, och bruksförvaltarn hördes ropa med dundrande
röst:
— Jag bjuder fyrtiotusen, och bättre bud tror jag inte
att Karin och Halvor kan vänta sig.
Mor Stina reste sig mycket blek. Hon gick åter ut på
gårdsplanen. Det var tungt och bedrövligt ute, men rent
ohyggligt var det att sitta i den kvava stugan och höra på
detta köpslående.
Vävnaderna voro nu bortsålda, och auktionisten bytte plats
på nytt. Han gick att ropa ut de gamla silversakerna, de
stora silverkannorna, besatta med guldmynt, och bägarna
med inskrifter från sextonhundratalet.
Då auktionisten lyfte upp den första silverkannan, tog
Ingmar ett par steg framåt liksom för att hindra
försäljningen. Men han hejdade sig ögonblickligen och vände åter
till sin förra plats.
Ett par minuter därefter kom en gammal bonde fram till
Ingmar med silverkannan i handen. Han satte helt försynt
ner den vid Ingmars fötter och sade:
— Den här ska du behålla som ett minne av allt det, som
borde ha varit ditt.
Det gick åter en ryckning genom hela Ingmars kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
