Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar tog gåvan i sin hand utan att mycket tänka på
vad det var han fick, Hans tankar arbetade för att hålla
på avstånd den bittra ånger, som ville smyga sig över honom.
"Om Gertrud visste hur farlig hon är, då hon är så där
mild och god! Ack, det hade varit mycket bättre, om hon
hade kommit för att gräla på mig!
Jag borde vara glad åt detta", tänkte han, "men det är
jag inte. Det är, som om Gertrud vore tacksam mot mig,
därför att jag har svikit henne. Och det kan jag inte tåla."
— Ingmar, sade Gertrud i en ton, som äntligen kom
honom att förstå, att det var något högst viktigt hon hade
att säga, jag har tänkt på att när Eljas låg sjuk på
Ingmarsgården, har han säkert brukat den där dynan till
huvudkudde.
Med detsamma tog hon paketet ur Ingmars hand och
vecklade upp det. Ingmar hörde prassel som av nya,
obrukade sedlar. Därpå såg han Gertrud plocka fram tjugu
stycken sedlar, var och en på tusen kronor. Hon höll upp
dem för hans ögon.
— Se här, Ingmar, detta är hela ditt arv. Du förstår väl,
att det har varit Eljas, som har stoppat in paketet i den
här kudden.
Ingmar hörde, att hon sade detta, och såg sedlarna, men
tyckte, att han såg och hörde som genom en dimma. Gertrud
räckte honom pengarna, men hans händer kunde inte hålla
fast något, utan hela bunten föll till marken. Gertrud tog
upp den och stoppade den i hans ficka. Ingmar kände, att
han stod och vacklade, som om han hade varit full.
Med ens sträckte han upp ena armen, knöt näven hårt
och skakade den i luften, just som en drucken människa
kunde ha gjort.
— Å Gud! Å Gud! sade han.
Han skulle ha önskat, att han hade kunnat tala ett ord
med Vår Herre, kunnat fråga honom varför inte dessa pengar
hade kommit till rätta förr. Varför de kommo nu, då han
inte behövde dem, då han redan hade förlorat Gertrud.
Nästa ögonblick föllo hans händer tungt ner på Gertruds
skuldror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
