Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 —
Kanske tänkte lian förr på min barnslighet,
tyckte en sådan
Endast för lekar skapad och skratt; men skrat-
tar jag ofta,
Gråter jag ofta också, åtminstone saknar jag
någon,
Någon att sluta mig till i en allvarsammare
timme.
Ofta i lunderna här jag vandrat allena och
ofta
Sett detsamma som nu, men hur annorlunda
förklaradt!
Skön var verlden och rik, dock, tyckte jag,
låg det en saknad
Öfver naturen i allt, och den skrämde mig
genom sin stumhet.
Nu då ni talar, är det mig så, som skulle den
tala,
Säga mig: flicka, så klar och så herrlig var
jag ju ständigt,
Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du
drömde det stundom.
O, att er syster kom! om hon kom och en
endaste sommar
Dröjde hos oss, hur vore det ljuft att kunna
med henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
