Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Affären vid Siikajoki efterföljdes af andra, långt
mera betydande, med samma utgång. Den nesa, som
genom Sveaborgs kapitulation blifvit fäst vid de
svenska och finska vapnen, afsköljdes i blod vid Revolaks,
Pulkkila, Lappo, Alavo och i tallösa andra strider,
hvilka det finska folket kan erinra sig med så
mycket större sjelfkänsla, som dess söner utkämpade
dem nästan alla ensamma, utan hjelp från Sverige
och trots en af konungen insatt oduglig
öfverbefälhafvare. För de motgångar ryssarne ledo
beskyller Ordin i främsta rummet — Sprengtporten (jfr. t. ex.
I, 385 och II, 9). Genom osanna skildringar rörande
finska folkets tillgifvenhet för Ryssland skulle nämligen
han och de andra finska emigranterna hafva föranledt,
att den truppstyrka, kejsaren sände till Finland, i
början var alldeles för svag. Vid närmare granskning
visar det sig, att denna beskyllning, ehuru ingalunda
ny, är i hufvudsak obefogad.
I sina ofvan anförda nyårsbetraktelser — Réflexions
d’un militaire russe natif de la Finlande — framställer
Sprengtporten finnarnes benägenhet att samverka med
den ryska armeen såsom ytterst tvifvelaktig[1] och sitt
samtidiga utkast till plan för krigsrörelserna afslutar
han med följande uttalande: „Enfin le secret et la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
