Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbjudit en medlem af Preussens, ryska kejsaren nära
stående konungahus. Och icke heller Alexander sjelf
hade Napoleon fullkomligen skonat. I den ryska
kejsarens och i storfursten Konstantins närvaro hade han
på ett demonstrativt sätt låtit sina grenadierer förtälja
om deras bragder mot ryssarne, så att Konstantin, för
att beherska sin vrede, såg sig föranlåten att aflägsna
sig. Hos Alexander måste, om ock för ögonblicket
undertryckt, den aning uppstiga, att Ryssland förr
eller senare egde att bestå en kamp om tillvaron med
denna despot, hvilken i monarkerna icke mindre än i
folken såg endast lekbollar för sina nycker[1]. Det var
ingalunda antagligt, att Sverige i en dylik kamp
förblefve neutralt; de ännu blödande såren från det krig,
som knappt gått till ända, skulle säkert under vanliga
förhållanden ställa detsamma med alla dess krafter bland
Rysslands fiender. Då kom möjligen det anfall mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
