- Project Runeberg -  En chung-chus-anförare. Berättelse från rysk-japanska kriget /
47

(1904) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Valkin var en ifrigt rättrogen ryss, som vid ett
tillfälle råkat kyssa en af guld omramad och med
dyrbara ädelstenar besatt gudsmoderbild med så innerlig
andakt, att en af ädelstenarna fastnat mellan hans tänder,
och hade denna innerliga tillbedjan af den dyrbara bilden
förskaffat honom fritt underhåll på Sachalin.

Vi böra vara rättvisa mot alla och icke heller
glömma att tacka såväl gud, som skapat fisken, och
Mundak, hvilken fångat den åt oss, återtog Vorobjeff,
en oförbätterlig kättare tillhörande »nje nashi»-sekten.
Vorobjeff hade hamnat på Sachalin »för grof hädelse
och gudlöst kätteri».

Besynnerligt nog hade just den skarpa motsatsen
såväl i religiösa åsikter som i skaplynne åstadkommit
ett närmande mellan den ifrigt rättrogne gubben och
den ohjälpligt irrlärige kättaren. De voro båda ifriga
försvarare af sina åsikter, och deras häftiga disbyter
utgjorde, kanske omedvetet för dem själfva, ett slags
distraktion under den långa ohyggliga fångenskapen.

Jag hade allt svårast att reda mig under vattnet,
återtog Valkin, sedan den lätta religiösa
sammanstötningen var öfverstånden. Jag hade ej tillstoppat näsborrarna
riktigt, hvadan jag söp in vattenj genom näsan, då jag
skulle andas genom vassröret. Vid ett par tillfällen
fylldes vassröret af vatten, och jag höll på att kväfvas,
innan jag kom mig för med att klämma ihop näsborrarna
med vänstra handen och blåsa ut vattnet ur vassröret,
så att jag återigen kunde andas under vattnet. Men så
råkade jag tappa stenen, som jag stoppat under gördeln,
så att jag vid vadandet under vattnet förlorade fotfästet,
och ansiktet t. o. m. kom upp öfver vattenytan.

Det var en lycka, att vattnet var så grumligt efter
regnet, så att de i skumrasket ej kunde se något under
vattnet, anmärkte Besmolvets.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jschung/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free