Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring oss, men farligast var det för Mundak, som
dök ned sist af alla.
Skulle de* vara någon konst, det? genmälde Mundak,
småskrattande. Jag stod i vattnet till axlarna och
arbetade med en stock ute i vassen, och så dök jag ned
som en and, hi, hi, hiii! och Mundak, som stod med
den sista forellen i hand, uppförde ånyo en björndans.
Det var icke heller så stor konst, som ni tro, med
hvad ni kalla min uppfinning, förklarade Besmolvets,
ty våra hedniska förfäder brukade fordom under fejder
med sina fiender i timtal dölja sig i träsken och andas
under vattnet genom rör, och det är egentligen de som
hafva lärt oss denna konst, hvilken vi hafva att tacka
för vår räddning.
Visserligen tror jag ej, tilläde han slutligen, att
kosackerna, som utan tvifvel äro ute på spaning efter
oss, nu skola kunna uppspåra oss, men jag anser dock,
att vi oförtöfvat böra bryta upp och fly längre in i
urskogarna.
Det har du rätt i, lille bror, sade Mundak, och
flykten fortsattes en hel vecka under nödig hvila och
proviantering — tillgången på bär och fisk var öfver
allt riklig. Inga människor påträffades, och inga
oöfver-stigliga hinder möttes, hvadan flyktingarna hunno
till-rygg&lägga en lång sträcka. Komna till en vild och
otillgänglig trakt med tät urskog, bergshöjder och djupa
dalklyftor samt här och där träsk och sjöar, beslöto de
att stanna för att hämta krafter samt låta hår och skägg
växa till på sina kalrakade högra hufvudhalfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
