Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - III. Uppväxtåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinna, utvecklade sig i all sin fullhet. Plötsliga
och oväntade sinnesrörelser, nyckfulla, hastiga
omkastningar i hans sinnesstämning, tårar och
retlighet utan synlig orsak plåga honom.
Blygsamheten tvingar honom att djupt i själen dölja
sin hjärtegodhet och törst efter kärlek, förr så
ren och ljus, och hvari nu redan märkes dragning
till kvinnor. Hans breda näsa och mindre vackra
ansikte plågar honom. Han ströfvar mycket ute
på fältet, i skog och mark och hängifver sig åt
allehanda fantasier.
Ännu märker man barnamotiven, men de äro
mera skärpta, mera plågsamma. Det ofantliga
förrådet af känslighet flödar, likt ett flytande
ämne i ett öfverfullt kärl, vid minsta stöt utöfver
fältet. Känslostämningar härska med despotisk
makt öfver gossen och tvinga honom att utföra
de vildaste och oförnuftigaste saker. Han lär sig
icke dåligt men planlöst; den gyllene medelvägen
är honom främmande: än hänföres han upp till
skyarna, än erfar han den afgjordaste motvilja.
Och modern, som skulle hafva förstått barnet
och ensam kunnat stilla dess oro, är — borta,
och det arma blödande barnahjärtat söker tröst
eller snarare glömska i fantastiska nycker och
visioner. Än inbillar sig gossen, att han är ett
utlagdt barn, än att han är husar-general, än att
han är i grafven o. s. v., och det så lifligt, att
han glömmer, hvarest och hvem han är.
Den materialistiska och evolutionistiska
kritiken, som ser det normala i en regelrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
