Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - IV. Den unge godsherren — välgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än sväfvar hans brinnande ande hän öfver det
sinnligas område in i det abstraktas värld och
tycker sig upptäcka lagarna för tillvaron. Han
hänföres af denna upptäckt. Men en ny och
högre känsla tränger sig på honom, som säger
honom, att det var icke detta, som han innerst
sökte, och han drifves att söka ytterligare. Han
sträcker ut sig på marken under ett träd utan
tankar och utan önskningar, såsom det brukar
hända efter en ytterlig ansträngning, och börjar
betrakta de lätta genomskinliga skyarna, som
passera förbi däruppe mot den blå himlen, den
oändliga rymden. Plötsligt och utan synbar orsak
fyllas hans ögon af tårar, en tanke kommer till
honom, som bemäktigar sig hela hans själ. Denna
tanke, åt hvilken han genast hängaf sig med
glädje, var af följande innehåll: »Kärleken och det
goda äro sanningen och den enda möjliga lyckan i
världen.» Denna gång sade honom ej hans inre
röst: »Det är icke detta». Han reste sig upp och
analyserade sin tanke: »Detta är det!» upprepade
han med hänförelse. »Kärlek och själfförsakelse,
se där den enda lycka, som ej beror af ödet!»
sade han till sig själf. »För att vara lycklig
måste jag alltså göra det goda». Han såg
framför sig ett ofantligt verksamhetsfält för hela sin
tillvaro, hvilken han skulle offra åt det goda, och
hvilken skulle skänka honom lyckan. »Här är
det, som du skall utöfva din verksamhet, och
hvilken härlig uppgift! Att verka bland det enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
