Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - VII. Familjelyckan och den stora krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berätta, att du ej kan förstå den. Lifvets
skådespel väcker din motvilja, nåväl, gå ut därifrån!
Man bör genomläsa de märkliga ställena i
Tolstoys »Bekännelse», där Tolstoy skildrar sin
inre kamp under denna tid, då han fruktade
lifvet, kände sig starkt dragen till att lämna
detsamma och ändock ännu hoppades något däraf.
Den tragiska enkelheten och oemotståndliga
uppriktigheten i dessa skildringar tränga ned i själens
innersta... Hvilken förskräcklig strid! En inre
röst sade honom:
— Du kan ej förstå lifvets mening, tänk då
ej därpå, lef!
Och en annan svarade:
— Jag kan ej göra detta, emedan jag gjort
det redan alltför länge.
— Lifvets mening! Hvarest finnes då lifvets
mening? Hvar är sanningen?
— Sanningen, det är döden!
Och själfbevarelseinstinkten hviskade till
honom:
— Nej, sanningen, det är icke döden, det är
lifvet!
— Men jag äger icke längre någon lifsenergi
hos mig! Jag har förlorat lifvets mening!
— Sök den alltfort: du skall finna en ny!
Och Tolstoy företog sig att söka lifvets
mening:
»Och jag hängaf mig länge åt ett smärtsamt
sökande, icke af lättja eller af nyfikenhet; jag
sökte icke slappt och likgiltigt, utan jag sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
