Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsende. Och just i detta ögonblick, då lifvet
tyckes upphöra, tar det sin värkliga början. Det
eviga lifvets idé, som ligger outplånligt inplantad
i vårt själfmedvetande, utgör på samma gång en
negation (förnekelse) af »den djuriska
personlighetens» naturliga drifter. Verkligt är därför
förnuftet, det eviga lifvets grundidé, medan den af
förnuftet negerade djuriska och dödliga
personligheten är imaginär.
Till följd af denna grundåskådning särskiljer
Tolstoy äfven tvenne arter af medvetande: ett
empiriskt (på erfarenheten grundadt) och ett
enhetligt. Det empiriska medvetandet, som tillhör
den djuriska personligheten, sträfvar efter att
tillfredsställa dess kraf. Beroende, som den är, af
de öfvergående intrycken, befinner sig detta
medvetande ständigt i ett döende tillstånd. Det kan
ej tillhöra lifvet, alldenstund dess overkliga existens
betingar dess tillvaro.
Det enhetliga förnuftet däremot är det under
alla växlingar oföränderliga »ego» (jag). Det är
hvarken uppkommet ej heller förgängligt Det
empiriska jaget, som är förknippadt med känslor,
sträfvanden, vilja och tillfredsställelse, känner sin
födelse och följaktligen äfven, att det måste gå
under. Det enhetliga jaget däremot känner hvarken
uppkomst eller förintelse. Detta jag är
uppenbarelsen af det eviga och gudomliga förnuftet i
människan.
Af förnuftets evighetsart framgår odödligheten
som en följd. Döden betraktas af människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
