Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - III. Om konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har våra enskilda fördelar till ändamål. Tolstoy
ogillar båda dessa grupper af definitioner, som han
anser vara fantastiska och godtyckliga. »Aldrig,
säger han, skall man kunna bevisa, att det är
möjligt att förknippa det skönas idé med
gudsidén. Att anse som skönt endast det som
behagar oss är lika oförnuftigt redan af det skäl,
att hvar och en har sitt tycke och sin smak».
Hvar och en har äfvenledes sin egen gud. För
Tolstoy är gud det högsta goda; för en inskränkt
fanatiker är han det himmelska paradiset; för den
moderne epikuréen är han den timliga njutningen,
för muhammedanen är han Edens lustgård. Men
hvarför ej medgifva, att detta högsta ändamål,
denne gud är för konstnären en oemotståndlig
åstundan att förverkliga skönhetsidealet, sådant
han uppfattar det? »Mänskligheten, säger Tolstoy,
har behof af att känna det skönas objektiva
sinnebilder». Men skönheten själf kan ej definieras,
och den dag man skulle kunna definiera konsten
och skönheten, skulle hvarken konsten eller
skönheten längre existera. Det oändliga kan ej
definieras med det ändliga. Det är just detta
ofattliga, som ej kan definieras, hvilket utgör det
fängslande och tjusande hos konsten, hos
skönheten, hos lifvet själf. Tolstoy söker en
definition på konsten, men konsten är endast en gren
af lifvet, och kan lifvet definieras? Vi tillbringa
ju hela vårt lif med att söka efter dess mening.
Lyckligtvis. Ty den dag vi kunde upptäcka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
