Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
steppen till byn». På min fråga, om hon kände
riktningen till byn, svarade hon jakande, hvarpå
jag föreslog, att vi skulle fortsätta färden. »Låt
gå!» svarade hon, i det hon gaf hästen ett lätt
piskrapp, och så bar det åter iväg i rask fart
västerut öfver en isbelagd höjdsträckning, och
om en stund hittade vi igen vägen.
Maria Tolstoy var då en flicka på 21 år,
talade flytande både engelska, tyska och franska,
ägde tydligen en omfattande bildning och var
naturligtvis grundligt förtrogen med sin faders
tänkesätt och lifsåskådning. Hon berättade mig
under färden, bl. a., om sin faders och sin egen
verksamhet bland bönderna. Klädd i en
bondflickas dräkt hade hon, i likhet med sin fader,
arbetat bland mushikerna för att hjälpa dem
både i timligt och andligt afseende. Hon hade
bl. a. på familjens gods upprättat en skola för
mushikbarn, i hvilken hon själf undervisat; men
då hon ej lärde barnen korsa sig och dyrka
helgonbilderna, kommo prästerna och polisen och stängde
skolan. Hon upphörde likväl icke med sin
undervisningsverksamhet bland mushikbarnen utan »bjöd
barnen till hemmet på té» och fortsatte på detta
sätt barnaundervisningen.
Efter ytterligare omkring en timmes färd
syntes på afstånd ett par långa rader af kojor,
från hvilka snömassorna sluttade ned mot marken.
Det var byn Pinki, målet för vår färd. Stugorna
voro täckta med halm eller gräs, men nästan
hvarannan stuga var utan tak, emedan det användts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
