Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med synbart intresse tog Tolstoy del af våra
erfarenheter och iakttagelser i Sibirien: om
tillståndet bland infödingarna efter ishafskusten och
på Taimyr o. s. v. samt om hvad som meddelats
mig om hans meningsfränder, de förföljda
dukhoborerna, hvilka förvisats till trakten af floden
Aldan nordost om staden Jakutsk, där de hade
att utstå oerhörda umbäranden och lidanden.
Som bekant har L. N. Tolstoy och hans äldste
son, Sergei, lagt sig ut för de förföljda
dukhoborerna och beredt omkring tiotusen af dem
möjlighet att emigrera till Kanada.
Grefve Tolstoy var vid denna tid sysselsatt
med författandet af »Uppståndelse», hvilket äfven
bidrog till hans intresse för sibiriska förhållanden,
hvilka ju äfven behandlas i nämnda arbete. Han
hade, som bekant, mot sin sedvana sålt
förlagsrätten till nämnda arbete för att erhålla medel
till att hjälpa de förföljda dukhoborerna öfver till
Kanada.
Från Samara, där hungersnöd äfven nu rådde,
ehuru icke i så hög grad som 1892—93, hade nyss
ankommit böneskrifvelser om hjälp. »Det är något
vidunderligt detta», anmärkte grefve Tolstoy på
tal om hungersnöden, »att år från år söka
afhjälpa kronisk hungersnöd med — allmosor! Skall
man bota det onda, måste man angripa dess
rötter». Vid samtalet om hungersnöden erhöllo
hans ton och ansiktsuttryck en prägel af
trötthet och dysterhet, som tydligt visade, huru
pinsamt detta ämne var för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
