Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver sig har formalisten det varmt och tryggt
som i en päls, och man känner sig välmående
och glad som i en krets af vänner.
Men ingen formel har någonsin förmått
underkufva Tolstoy. Han har förkastat formeln för
både det personliga välbefinnandet och
familjelyckan såväl som den enligt formeln godkända
läran; han endast söker sanning och rättfärdighet
med en lidelse, som skulle göra en vanlig
människa galen. — Det är tungt och uppslitande
att lefva utan formel... I, som ägen millioner
penningar och världsrykte, veten, med hvilka
fördelar formeln kan brukas; men utan den, utan
denna beskyddande amma, som vaggar en till
sömn — hvad skall man göra i lifvet? Är min
lycka berättigad och tillåten? Är icke mitt lif,
månne, orättfärdigt och brottsligt? Äro icke mina
handlingar skadliga? Hvarken komfort, kärlek
eller människornas högaktning skänker den
sökande själen ro. Tolstoy har haft samma öde
som Ahasveros. Den hemlighetsfulla rösten har
hvarje minut låtit sig höra och sagt till honom:
»Gå... sök... gå... sök!...» Och han går och
söker. Han går till de lysande salongerna och
finner de i hans berättelse skildrade personerna,
en Drubetsky, en Vronsky, en Karenin; han går
till landtgodset och finner där en Rostoff, en
Nekludoff, en Bolkonsky; han »går till folket»
och finner där hjältarne vid Sebastopol, de
arbetande bönderna, sekteristerna Sutajeff och
Bondareff, som tro på bergspredikan och »arbetets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
