Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnen gingo i grupper och pratade.
Vinterkylan sved om näsorna, men det gjorde mindre,
värre var det, att inte snön var kram.
aJag tycker rakt inte om henneu, sade Lena
Rapp.
aNej, inte jag heller, då var den förra tio
tusen gången bättre“, sade Jonas i By.
ftMan kan väl hålla ordning och ändå vara
munter ibland, eller hur Nils?“ sade Oscar.
“Ja, visst ser hon bedröflig uta, sade Nils.
“Och så är hon ju så liten och ung, som om
hon vore en skolflicka själf.u
“Hon ser ut, som om hon jämt hade gråten
i halsen, och det känns, som om det vore moln
i taket på skolsalen, och som om det när som
helst kunde börja rägnau, sade Lovisa, som alltid
var munter och påhittig.
Men nu började barnen springa i kapp
utför backen, och småningom glesnade skaran, och
Nils blef ensam. Han hade mist sin far vintern
förut, och nu var han mors stöd och hjälpreda,
så han fick skynda sig hem. Det var mycket
han hade att göra, men värst var att bära hem
allt vatten som gick åt, ty det var lång väg till
källan, och mor hade gikt i fotterna om vintern
och hade svårt att gå utför backar, när det var
halt. Ibland hände det, att Nils brukade mumla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
