Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aDu skall få ta med dig en mjölktår åt
henne i lilla flaskan. Jag tänkte spara den till
välling i morgon, men det får vara; men kom
ihåg, Nils, ifall hon vill ha den varm, att du
ser noga efter, att den inte pöser öfver.“ Och
med det beskedet gaf Nils sig af.
Det var alldeles tyst och folktomt på vägen,
men så länge den gick mellan gärden, där
ljusskenet från en och annan stuga uppe vid
skogskanten kastade en lång glänsande strimma öfver
snöfälten, så gick det väl an. Värre var det,
när Nils kom in i skogen. Genom månljuset
sträckte träden sina långa, skarpa skuggor öfver
vägen, skuggor som smögo sig in bland snåren
på andra sidan och sågo hemska ut. Så här sent
hade Nils aldrig förr varit ute så långt. När
han sprungit en stund, tyckte han sig höra ett
lufsande och flåsande bakom sig. Han ökade
farten och kom att tänka på vargar. Hjärtat
började dunka i bröstet på honom. aDet är nog
bäst, att jag kilar opp i ett träda, tänkte han.
Sagdt och gjordt. Han ställde ifrån sig krukan
och kartade upp i en gran med en fart, så att
snön på grenarne yrde om honom, och barren
refvo honom på händer och ansikte. Väl uppe
t o
en bit tittade han försiktigt fram. Ah, det var
ju bara klockarns stora, lurfviga Nero, som lunkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
