Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många frestelser. Tårarna stodo henne i ögonen,
när hon om kvällen gick och bad om lof att gå
ut ett litet tag på morgonen. Så ensam hon
skulle bli — men det var bättre för Petter. Hon
fick inte tänka på sig själf.
Petter kom på utsatt tid, och förklädnaden
försiggick i farstukontoret. Karin blef en liten
näpen sotarmiirre, och när hon i mästarens
portgång mötte gesällen, drog hon mössan nära på
ned öfver ögonen och slog upp rockkragen om
hakan, så att hon trodde icke, att han såg
förvandlingen.
Men så rädd hon var, när hon skulle upp
i första skorstenen! Hade icke gesällen slagit
henne med granruskan på fotterna, medan hon
satt däruppe och tvekade, så hade hon väl aldrig
vågat ge sig af, men när hon väl kom
underfund med tagena, så gick det som en dans. Hon
sopade, så att sotet yrde, och ändå skedde det
märkvärdiga, att ingenting fastnade på ansikte
och händer. Hon skrek sitt Oh-ho-o med
ljude-lig röst ner i pipan. Så roligt att få skrika ut
sina klara toner, som så länge suttit bundna i
hennes hals. Hon tyckte, att de blifvit starkare
af att sitta och vänta i öfver ett år.
Så var då bara borgmästarens kvar, och de
bodde i ett envåningshus vid torget. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
