Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade fallit mycket snö, och de hade skottat upp
en hög jämn drifva längs efter husets vägg.
Innanför var en väg alldeles under takåsen, och
där med drifvan till skydd tyckte Wille, att det
skulle bli en bra saluplats, nästan som en disk.
Då gubbarne strömmade ut, trötta och uttråkade,
stod Wille där och bockade så djupt, att det blef
ett litet hål i snödrifvan efter hans nästipp och
skrek med klar röst: “Middagsposten", och såg
på dem med ännu klarare och gladare blå ögon.
Och se — alla herrarna voro ifriga på nyheter
och på barnumgänge. De köpte tidningar
hvar-enda en, och många språkade med honom, och
det dröjde inte länge, förr än de visste hvad han
hette och alltsammans om följetongen och om
klockan, och de skrattade och gåfvo honom den
ena en femöring, den andra en tvåöring, ja ett
par till och med en tioöring på köpet. Och Willes
nästipp gjorde många små hål i snödrifvan den
dagen.
Allt som tiden led, blef Wille alltmer bekant
med sina kunder. Ibland voro riksdagsherrarna
så muntra, när de slutat, nästan som skolgossar,
och då hände det, att en eller annan, ifall snön
var kram, lade en blank silfverkrona på drifvan
och frågade, om Wille kunde taga upp den med
mun. Ja då! Wille bökade, så att snön yrde om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
