Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ved, han till och med skurade golfvet, for
att icke nämna, att han spolade inslagsgarnet
och stoppade syskonens strumpor; allt gjorde han
med gladt mod, dag efter dag, vecka efter vecka,
så att mor skulle få sitta i väfven, ifall den
möjligen skulle räcka till en rock. Men den gamla
rocken for icke väl af allt detta arbete, och mor
sade en dag skrattande:
“Kära Johan, snart ser det ut, som om du
hade fransar nerikring rockskörten.“
Den kvällen bad Johan, sedan han lagt sig:
“Käre Gud, låt väfven räcka till en rock!u
Andtligen kom den dagen, då väfstolen kunde
tagas ut. Hur frågande och undrande voro ej
Johans ögon, då han stod bredvid mor, när hon
klippte till flickornas klädningar. Det var tjockt
och bastandt mörkbrunt ylletyg.
Hur klappade icke hans hjärta, ju närmare
man kom slutet. Det hjälpte icke. För hvarje
ny våd, som togs bort, minskades hoppet, och
slutligen stod den nakna sanningen tydlig för
o
både honom och mor. Återstoden räckte icke
till mer än ett par byxor åt Johan och en enkel
kolt åt lille bror.
Nå ja, saken stod icke att ändra. Johan
fick finna sig, och han bar sin pröfning med
hjältemod. Om han nu åtminstone kunde få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
