Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunder i många år. Men Gara fick aldrig följa
med på dessa färder, hon skulle se efter hus och
hem, menade farmor. Men nu började farmor
bli skral, hon orkade ej gå så lätt som förr den
långa vägen öfver skogen, och ofta fattades i
det lilla hushållet sillen och kaffet, hvilket eljest
köptes in för den lilla inkomsten af bär och
kvastar.
uAck, att du skall vara så lat och loj,
Niagarau, hördes farmor klaga allt oftare, “du är
ju snart tolf år, och ändå vill du ingenting göra.
Vi komma att svälta ihjäl, ska’ du få se.“
Men då brukade Gara gå ut för sig själf
i en liten håla i skogen, som hon byggt sig af
ris och stenar. Där kröp hon in för att tala
med sin moder.
Här i mörkret tyckte hon sig se henne,
sådan hon mindes henne.
“Mamma“, brukade hon säga, “jag har ingen
håg att arbeta här i ensamheten. Var inte ledsen
på mig, mamma, om du vore här, skulle jag
arbeta för dig. Men allting är så tyst och tomt,
och jag kan ingenting göra. Farmor har rätt,
jag är lat och trög — men här är så tråkigt,
när inte du är här. Om jag inte hade getterna,
så vet jag, att jag skulle dö.“
Ja, getterna voro Garas lekkamrater. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
