Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina utböjda tassar. En af dessa slogs af i tippen
och rullade under soffan.
Ja, där stod Nelly nu inför “nummer 3U.
Hennes tinningar bultade, och hon andades kort
och häftigt. Hon grät icke, fastän tårar nästan
ville kväfva henne, men dem behärskade hon.
Det var en stund af så djupt allvar, att det
icke var fråga om känslor. Nederlaget var så
stort, att^ hon var alldeles krossad. Så såg den
ut, bristen på själfbehärskning!
Hon lyfte tyst upp bordet, som icke var
mer skadadt, än att det kunde stå rätt.
Därefter kröp hon under soffan för att leta reda på
den afslagna biten. Men när hon väl hade den
i handen, låg hon fortfarande kvar på knä
framför soffan med hufvudet mot den hårda träkanten.
Vi skola icke beskrifva denna stund. Den hörde
till dem, hvilka en människosjäl — en barnasjäl
behöfver hafva ensam med sin Gud.
När Nelly steg upp, gick hon tyst och lade
den lilla träbiten i sin byrålåda djupt ner under
alla förklädena alldeles vid botten.
Där låg den i sju år. Då och då gick Nelly
och kände på den.
Efter de sju årens slut kom en utmärkt man
och begärde Nelly till hustru. När far och mor
gåfvo sin dotter åt honom, sade fru Mattson:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
