Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, nej! Det kommer sig bara af, att jag har
blifvit så stark“, sade Knut. “Jag kan rakt inte
smekas sakta, och den där elake Lars skall allt
få sig en näsknäpp af mig med tiden, det kan
du lita på, lilla mor.“
“Du kan inte göra mig större sorg, än när
du talar så där“, sade modern. “Jag ville hellre,
att du vore klen och svag och hade ett mildt
sinne. Men du har ett styft sinne, Knut.“
“Åh, pytt“, sade Knut, “du tycker nog om,
att jag har krafter! Se bara, sådana armmuskler
jag har!“ Och han drog upp skjortärmen och
visade henne helt stolt muskelhylsan på
öfver-armen. “Det här duger det, skulle jag tro!“
Han såg så munter och lustig ut, där
han stod och knöt handen och spände sina
armmuskler, att modern måste skratta.
Det var nu den tiden, då snön började
smälta, och de första vårtecknen började visa sig.
Det var mildt i vädret, och i skogen porlade det
och susade, och därinne gick Knut och
spankulerade. Då fick han se något som i början såg
ut som ett spöke — något, som vacklade hit
och dit, något stort hvitt. Det började skymma
på, och Knut blef kuslig till mods. Men
som han hade stort förakt för all slags feghet,
gick han i alla fall närmare, och då såg han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
