Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes aldrig taga slut. Sin ena smörgås hade
han ätit upp, vatten hade han druckit ur en
liten rännil, som porlade fram mellan klippor.
Solen, som stod högt på himmelen, när han
be-gaf sig af, sänkte sig alltmer bakom träden. Till
slut, när det blef nästan alldeles mörkt därinne,
lade sig Per ned invid en hög sten för att hvila,
han hade knutit vid sitt sista nystan, och han
höll det i handen för att icke förlora det. Han
låg där på den mjuka mossan och undrade, att
han icke sett till det där slottet med prinsessan,
som skulle bli hans syster och så — — —
Ja — hur det var, så höjde sig stenen,
invid hvilken han låg, småningom upp ifrån
marken sakta och ljudlöst. Och under den såg
han en märkelig syn. Där var full bal. De
sötaste små tärnor svängde om i muntra polskor.
Långt hår, som nästan föll ned till jorden, hade
de, och så lätt och luftigt voro de klädda, som
om kläderna varit väfda af månstrålar. Det
gnistrade och strålade af dem, som om deras
dräkter varit besatta med tusen små lysmaskar. De
sågo så glada ut, där de svängde omkring,
lättfotade och yra; endast en såg sorgsen ut. Hon
skilde sig från de andra och gick litet afsides,
och så kom hon just fram till Per. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
