Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan han vill hvarje dag lätta våra bördor.“
Nu vågade icke Pedro dröja längre. G-rubblande
på de ord han hört skyndade han ur kyrkan
med sina tunga flaskor, hvars grepar skuro in
i dé små händerna. Han var son till en fiskare,
som hafvet tagit under en storm. Modern hade
dött, medan han ännu var helt liten, och nu
lefde han hos sin farmor i en liten fiskarstuga
längre upp vid kusten.
Han måste, så liten han än var och så godt
han kunde, försörja sin farmor, som var gammal och
skröplig och han hade fått tillåtelse att för några
öre om dagen hämta vatten till några af ortens
hotell, kanske på grund af sina glada, glänsande
ögon och sin punktlighet. Han plockade snäckor
och sålde, och då och då fick han följa med
någon granne ut och fiska, ty deras egen båt
hade slagits i stycken, då fadern förgicks.
Emellertid kom han fram till hotellet. Där
bodde under badtiden en rik köpmansfamilj i
bottenvåningen, och den enda dottern Elisa, en flicka
på tolf år, brukade hvarje morgon sitta och vänta
på Pedro för att få prata med honom.
“Hvad du är surmulen i dagu, sade hon,
medan hon såg på hur han tömde vattnet i
hotellets flaskor. “Du säger ju inte ett ord.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
