Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - En fabriksflicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansträngande sysselsättning, och det lär väl inte stå
henne till buds.»
Då jag återkom var hon vid fullt medvetande och
såg på mig med sina vänliga ögon. Jag tog på mig en
glad min och sade:
»Det var duktigt, Lalla lilla. Doktorn ger oss också
gott hopp.»
»Det är detsamma», svarade hon viskande. »Jag
känner, att det är slut. Jag har gått igenom trampkvarnen.»
Med fasa tänkte jag på, vad doktorn sagt.
Och tre dagar därefter var Lalla icke mera till. Hon
hade gått igenom storindustriens trampkvarn för att
förbrukad kastas bort på fattigkyrkogården. Varför skulle
just hon, som var så mycket vackrare, ädlare och
värksammare — som kunnat göra så mycket för att väcka
sina okunniga likar — varför skulle just hon offras så
tidigt?
Men jag — jag ville inte ha all världens lyx och
dårskap och osunda tillfredsställelse i stället för minnet
av henne. Jag lever över huvud taget inte i denna världen,
utan i minnet av henne och hoppet om att en gång få
återse henne. Och om hennes andes barn,
goodtemplarlogen, blomstrar och i sin lilla krets för ett
uppfostringsarbete av betydelse just genom energiskt arbete av
mig, så är det emedan jag tycker det vara ett arv från
henne att förvalta. Jag är ju en av de ringa, som ej
kan göra något storslag för mänskligheten, men jag vill
göra vad jag kan, sedan jag genom att lära känna henne
fått blick därför och maning därtill.
Det är många år sedan hon dog, och den lilla
tårpil, jag planterade på hennes grav, har växt upp till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
