Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUNDEN
27
tämligen glömt sin umgängesledighet och att hans hustru
aldrig ägt någon sådan.
Det låg i övrigt över henne samma tarvlighet som
över hela hemmet.
Erik bjöd mig att sitta till bords.
Degigt, hembakt bröd; salt, vattnigt smör; ägg, hårda
som potatis; kaffe, vars doft lång väg skvallrade om
bönornas brasilianska ursprung; köpskorpor, som smakade
trä; hästkorv med hedersnamnet medvurst. Och så mitt
upp i denna enkla kost en låda härskna sardiner. Det
sätt, varpå lådan var uppslagen, vitnade nogsamt om, att
den varan inte hörde till husets vardagsmat.
»Du tar väl en sup?» frågade Erik och slog i.
»Nej, som...»
»Ja, det är ju sant! Så får jag ta den solo.»
Han märkte, att jag såg på hustrun, medan hon tog
bort något från bordet och lemnade rummet.
»Det blir den sjätte — sjunde eller åttonde. Vad vet
jag? För fattigt folk räcker Guds välsignelse av det slaget
alltid till. De bägge minsta äro tvillingar.»
För övrigt talades ingenting.
Erik tog sig både halvan och tersen.
»Högtiden till ära», sade han liksom urskuldande.
»Vad kom det an på, att du inte vart präst, Erik?»
kastade jag helt plötsligt fram.
»På att jag var fånig. När, som du vet, far min knall
och fall trillade av skaftet, kunde jag förstås inte gå och
sudda längre i Upsala. Jag skulle ta i med något. Men
dumheten satt mig ända upp i halsen. Jag var hederlig
och ville inte — mot min håg — kränga på mig kappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
