Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD
67
däremot kvarhåller barnet med moderns hela naturinstinkt.
Men dylikt går över din horisont.»
»Du vill väl ändå inte påstå, att Lovisa känner
någonting ?»
»Jo, med mycken trygghet kan jag påstå det. Jag
mins från mina slyngelår hennes av glädje gnistrande ögon.
Den, som kan glädjas högt, kan också sörja djupt. Blott
man får se den ena av dessa yttringar, så vet man, att
vederbörandes känsloinstrument har många oktaver.
Människor med fiskblod, såsom du, kunna varken känna fröjd
eller smärta ... Men, min fröken, det fins något, som heter
nödvändigheten, och när denne herre visar sig, få
känslorna vara så goda att ge sig på dörren. Vad skall hon
göra vid, att hennes son går på auktion här? Var så
god och säg det!»
Fröken Lamberg teg.
»Är det någon, som borde häcklas, så vore det
farfadern, som i egen hög person ombesörjer den avskyvärda
handeln. Är han kanske inte farfar till den där bytingen
lika mycket som till de barn, sonen hans har med den
kvinna, som prästen läst över?»
Auktionen började. Klockaren var utropare.
»Vad vill ni ta pojken för? Han har inte fått annat
än sill och potatis och är ändå så pass duktig. Inte
hård-född således!»
Folket omkring skrattade. Man tycktes rent av
uppehålla auktionen för att få mera av klockarens humor.
Slutligen slogs det för sockensmedens bud. För denne
sotige karl var Per räddare än för någon annan av
auk-tionsbesökarne/ och då smeden lyfte ner honom från skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
