Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄCKT
101
Då kände han plötsligt en varm kyss på sina läppar.
»Berta, kära snälla Berta, är det du?»
»Jag blygs över, att jag inte kommit förr. Från den
där kvällen, du talade om tändssticksflickorna, har jag tänkt
så mycket, men jag var ändå så dålig, att det fick lov,
att träffa mig själv innan jag vaknade. Den, som svek
sina kamrater, kunde också svika mig en gång.»
»Det var stort, tycker jag, att du kunde få ögonen
öppnade av det. För många hade det behöfts mer.»
»Och jag var så rädd, att du inte mer...»
Han smekte sakta hennes kind.
»Å, vad jag är glad, Erik, att jag kan vara något
för dig nu, så att du inte behöver stå ensam! Du får
snart någon ny plats. Och jag kan vänta...»
»Men det kan vara värre en annan gång. Om vi varit
gifta...»
»____ så hade det inte varit värre för det. Jag vill
följa dig i alt, i med- som motgång. För du har något
mer att ge än alla de andra. Och jag vill inte blott tåligt
bära följderna av att du gör rätt: jag vill stödja dig,
uppmuntra dig och hjälpa dig i vad jag kan.»
»Så skall en dotter av folket tala! Min kära lilla
flicka, att jag ändå till slut skulle hitta rätt på dig!»
Steg hördes i förstugan. Det var Bergvall, en av Eriks
kamrater, som kom för att hjälpa honom bära kistan till
båten.
Erik och Berta hunno ej mer än en avskedskyss.
När båten kom tillbaka från staden, visste styrmannen
berätta, att Erik måtte ha tagit sig en ordentlig lyra innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
