Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIVEN I DÖDEN
129
»För mig är det snart slut», sade väninnan. »Doktorn
har sagt, att jag har lungsot. Jag har fått arbeta för
hårt oeh gråta för mycket. Vad skall det bli av mina
stackars barn, när jag är borta och inte kan beskydda
dem mot denne hycklande djävul i människohamn?»
Och Matilda måste gå utan att kunna trösta henne.
Slutligen yppade sig dock tillfälle till att få hyra ett
rum och kök i gården, och vid detta klamrade Matilda
sig krampaktigt fast.
När sonen konfirmerats, sändes han trots moderns
förtvivlade böner och protester till sjös. Andersson
hatade honom, emedan modern i honom hade stöd och tröst
och ville därför ha honom ur huset.
Kort därefter dog väninnan.
Alt vad livet nu gav Matilda var breven från sonen.
Mannen söp i regel upp hela sin avlöning, och hon fick
så gott som ensam uppehålla huset genom att utföra
trikå-stickning.
Nu till julen hade det kommit brev från sonen, som
låg på sjukhus i Hamburg. Sjömanslivet var för hårt
för honom, skrev han. Han tålde det ej, och han bad
fadern i de mest bevekande ordalag att få resa hem, då
han blev utskriven från sjukhuset.
»Var skulle jag taga respängar till det?» frågade
Andersson.
»Det blir väl alltid någon råd med det», svarade hon
— hon visste, att hon skulle kunna krypa på knä och
tigga ihop pängarne — »bara du tillåter, att han får komma
hem.»
»Aldrig! Aldrig, hör du. Och kommer han utan min
tillåtelse, sparkar jag ut honom.»
Saxon : Under kampen för bröd. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
