Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Märkt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄRKT
245
Erik fick också veta, att styvmodern hela
förmiddagen, samma dag hon dog, sprungit omkring i byn och
talat om Maris föregåenden. Länge hade hon nog
misstänkt, att Erik höll av Mari och sålunda skaffat sig
underrättelser, vilkas spridning hon gömt, tils hon ansåg
ögonblicket gynsamt. Det anade nu Erik, att hon hört
hans och Maris samtal.
Skulle länsmannen stämma Erik för våldet? Nej, det
trodde fjärdingsmannen icke.
Den underrättelsen gladde Mari mycket.
Emellertid hade de senaste händelserna så djupt skakat
henne, att Erik började bli ängslig för hennes hälsa.
»Hör du Mari», sade han en dag. »Du kan väl inte nu,
så klen du är, tänka på Amerika?»
»Nej, inte nu», svarade hon och såg förvånad upp.
Vad menade han?
»Det är bara det, jag ville veta», fortfor han. »Då
kan jag lugnt avvakta händelsernas gång. Här pratas och
talas så mycket, så jag vet inte, vad slutet skall bli. Det
vet jag dock, att du blir alt mer och mer för mig och
att det går alldeles på tok, om du släpper mig. Jag
förstår, att du vill härifrån just nu, men då får du lov
att ge mig ditt ord på, att du inte far långt bort och
att jag får veta, var du är.»
Hon tryckte hans hand till svar och tackade med
en varm blick för hans finkänslighet: för att han förstått,
huru alt detta smygande tal gjort henne ont, för att han
ville befria henne från en omgivning, där alla minnen voro
så skräckfulla, och för att han tänkte på hennes hälsa...
Hon såg nu mindre möjlighet än nånsin för deras för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
