Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Hon som var ful
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HON SOM VAR FUL
253
Och Märta sade endast: »Nåja, då dör jag väl som
gammal ungmö.»
Hon hade värkligen i ali stillhet så planerat för sig,
att hon mycket väl kunde reda sig utan en man. Alt,
som hörde till huset och ladugården, förstod hon till
punkt och pricka. Att vara rädd om skogen hade hon
lärt sig från sina spädaste år, och i fråga om jordbruket
kunde hon med ännu större skäl än andra fortsätta i
fars fotspår. Ty han hade aldrig varit rädd att försöka
med nya metoder och stod i det fallet tjugofem år före
socknens övriga bönder.
Solen låg varm mot höjderna, och i dalarna
grönskade det och växte. Ungdomen hade samlat sig att fira
midsommaraftonen med glam och lek.
De hade samlats omkring majstången, där dansen
snart var i full gång. Spelmannens fiol trollade fram sina
raska melodier och marken gungade under de många
parens kraftiga danssteg.
Märta satt ett stycke uppe på höjden och såg på,
huru de roade sig nere i dalen, osedd av dem. Hon
ville ej störa dem, ty hon visste från sina forna besök
i lekstugorna att det alltid minskade de andras nöje att
ha ett par alvarliga ögon fästa på sig.
Förr hade hon alltid sett på ungdomens fröjd med
bittert sinne. Varför hade hon blivit så ful att ingen
ville dansa med henne? Detta var i den första ungdomens
dagar. Och sedan, då hon blivit mera vuxen, hade hon
vid varje liten uppmärksamhet, som riktats mot henne,
tänkt: »Det är för mina pängars skull».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
