Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Anders och Lina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS OCH LINA
285
Då kom Anders ditöver. Han hade hälsningar från
nämndemansmor i Rise, att om Lina ville komma dit, så
var hon välkommen.
Ett år hade gått.
Anders’ stuga låg så vacker där nere vid skogskanten.
Rödfärgad och vita knutar. Och en liten trädgårdssäng
utanför fönstret till kammaren och gångar runt omkring
med krusbärsbuskar och små aplar och päronträd. Och
hälften av torpet var uppodlat.
En dag, när Anders fått alt färdigt, bjöd han
nämndemans och Lina och några andra av sina bekanta dit. Han
ville »inviga» sitt hem ordentligt, tyckte han. Det var
roligt där, men man menade i allmänhet, att Anders vart
torpare bra tidigt. »Du har ju inte fått vara ung någon
gång», sade de.
»Det är bäst att inte leka för mycket, för då blir
det ledsamt efteråt», svarade Anders.
Då kom han att se på Lina. Och då blev han rädd
för att ha gjort henne ont. Men hon bara nickade bifall.
Hon hade tagit upp sig, så att hon var lika vacker
som förut — nej, mycket vackrare, ty den där allvarsamma
minen klädde henne så väl.
»Lina»j sade Anders, då de vid ett tillfälle kommo
för sig själva, »vill du nu komma till mig?»
Hon svarade med att se upp mot honom med ett
par ögon fulla av tårar.
»Det där, som står i böckerna om kärlek och sådant
där, förstår jag mig inte på», återtog Anders. »Jag vet
bara, att jag inte tyckt någon vara så snäll och rar som
du och att jag inte skulle kunna ta mig ut med någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
