Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TAG
353
»Lära sig arbeta skall han få, men han får också
tillfälle att föra ett bildat umgängesliv. Gott huvud har
han ju, och det skall nog gå att intressera honom, bara
man, som sagt, förstår sig på rätta sättet. Det är på
sättet framgången beror.»
Middagen var för Erik en riktig pina. Att få stå
där och se främmande ut för Maria och veta, att det
värdinnans leende, som låg på hennes läppar, var
tvingat! Och den där triviäle baronen med sin sliskiga
artighet, alldeles som en katt!
Under kaffet fick Erik för några ögonblick vara
ensam med Maria — han hade glömt att packa ner någon
småsak, sade han åt fadern, och denne var fullt
sysselsatt i den krets, vari baronen utgjorde solen och de
andra deltagarne planeter, kretsande kring honom.
Landshövdingen var nämligen icke med nu.
»Nu skall hon vara glad, jäntungen, och skriva många
brev och långa brev. Och så skall jag få en så ofantlig
lystnad efter staden, att baronen skall bli förvånad — han,
som inte vet, att jag skall sitta och slamra med dig under
stora päronträdet där ’hemma och ...»
Hon slöt sig fast till honom, som hade det varit ett
avsked för livet.
»Jag tror sannerligen, att hon lipar. Vad är det för
ett sätt!... Nu måste jag gå. Sista kyssen!... Så där
ja... En, två, tre!»
Och så slet han sig ur hennes armar.
Man gjorde uppbrott. Nämdemannens Svarten stod
redan förspänd ute på gården.
Jonsson tryckt varmt Eriks hand till avs*ked.
»I höst återses vi!» sade han.
Saxon: Under kampen för bröd.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
