Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SAXON: UNDER KAM REN FÖR BRÖD
»Ja, väl, far. Men vi äro ju inte fattiga. Jag har
duktiga armar, och jag har arbetshåg. Jag har gått och
drönat länge nog. Det är tid för mig att nu ta i riktigt.
Och det här är mitt fel också. Hade jag varit en annan
än jag varit, så hade det kanske varit ogjort.»
»Tack för det ordet, Erik! Det tär mitt fel
altsammans, för jag var högmodig. Men det är snält av dig
att inte tänka så hårt om mig. Jag skulle ha lemnat
alt det här åt dig, när jag en gång steg ur stövlarne,
och du må tro, jag känner nog, vad det vill säga, att du
ingenting skall ha av det, utan ©skylt folk skall gå här
och ställa.»
»Sansa er nu, far, så åka vi upp till baron och reda
ut den här saken.»
»Nej, jag kan inte. Jag kan ingenting. Jag är
alldeles förbi.»
»Nåja, jag skall inte vara blöt i fingrarne, jag! Det
är så gott att smida, medan järnet är varmt.»
»Nej, far inte från mig nu, Erik. Jag är så ledsen,
att jag är riktigt rädd för, att jag skall gå och göra
mig något illa. Och så gott vore kanske det.»
»Inte så, far!»
Erik vågade värkligen icke fara ifrån fadern. Men
han behövde komma upp till slottet för att tala vid
baronen. Vad var att göra?»
Jo visst!
Att han icke genast kommit att tänka på det! Maria
kunde ju komma över. Och så skrev han ett brev till
henne, däri han i största korthet omtalade ställningen
och bad henne komma med detsamma.
Olle, drängen, fick genast sätta för och åka dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
