Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
SAXON: UNDER KAM REN FÖR BRÖD
Fia stod just och klarade upp kaffet och hade så
när släpt »Petter», då hon fick se Maria.
Maria hälsade glatt och halp Fia med att ställa i
ordning, varpå hon tog brickan och bar in den.
»Hon är inte högdragen», sade Fia med en sidoblick
på Olle, sedan de gått.
»Nej du! Det skulle ha sett annat ut, om det hade
varit Anna i Torp.»
»Det är inte als underligt, att det har varit trögt
för henne att gå åt.»
»Men det är grova pängar», anmärkte Olle djupsinnigt.
»Jaså, du kommer själv med det», småskrattade
gubben, då han fick se Maria med kaffebrickan.
»Man får väl lov att göra sig till för svärfar, vet jag.»
Och så slog hon i.
»Nu kan jag med lugn fara upp till slottet», sade
Erik.
»Du far väl inte i kväll?»
»Nej, i morgon bittida. De skola väl undra på, vad
jag gör i staden så länge.»
»I staden?» frågade gubben förundrad.
»Jag har sagt, att jag rest till staden, när jag tittat
över till Maria», upplyste Erik.
»Du kan fara med största lugn», försäkrade gubben.
»O, vad jag är glad», utbrast Maria. »Jag var så
rädd hela vägen hit, att hjärtat satt i halsgropen på mig.»
»Du ser just inte bangen ut. Det var väl åkdonets
fel», log gubben.
»Nej, det var fjädergiggen», sade Erik. »Så det felet
kunde det inte vara.»
»Jag var värkligen rädd», fortfor Maria. »Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
