Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
SAXON. ’
XXII.
Min bäste vän Per!
Nog är det roligt att höra, att det går bra för dig
därute, men nu önskar jag, att jag hade dig hemma. För
här är alt så förändrat, så du kan inte tro, för mig
åtminstone. Och har du hört mycket klagovisor ifrån mig,
medan jag var fängslad på det där granna Pintorp, så
skall det nu bli annat av. Och nu skall du inte mer
behöva ha samvetskval, för att du inte har hjälpt mig över.
Vi ha haft bröllop här nu, och det gick precis till
som de gaml’e tala om, att det var i deras unga dar.
Vår matmor är en så obegripligt rar människa, så jag
förundrar mig als inte över, att hon kunde ta reda på
husbond, Erik. Hon ser så god och snäll ut, som hon
inte visste, hur väl hon ville en, och hjälpsam är hon
på alla vis. På det sättet går det att arbeta, och det är
alldeles omöjligt, att jag kan vara så rädd om mitt eget,
som jag är om hans. Och både ute- och innegöra förstår
hon, och hon spar sig inte själv.
Det är en så obegriplig ordning med honom, så du
skulle rakt inte känna igen honom, om du finge se honom.
När han talte om för mig, att jag skulle få torpet, så
kunde jag inte göra något på en hel dag. Det gick
alldeles ikring för mig. Och, du kan tänka dig, fast han
nu inte just har råd till och fast han annars inte lagt
ut ett öre föi husen vid gården, så rustade han fullständigt
upp vid torpet, så jag bor som en prins.
Du gick här hemma och klagade över, att det var
svårt att tjäna dräng, och som jag många gånger sagt
dig, så visste du bra lite, hur rätt du än kunde ha i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
