Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Två hemman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
»Då har du vänt dig till olämplig person. Jag har
ju inte lyckats bli av med min egen dotter, oaktat jag
har ett helt hemman till lockbete.»
»Det är väl häller ingen tid förliden för henne. Tjugo
års flicka... Och för övrigt bör bönemanskapet vara dig
skäligen lätt, om du nu vill åtaga dig det, ty... det är
just...»
»Menar du, att det gäller just henne?»
»Jaa.»
Ol Olsson tog en allvarsam min. ’
»Utan raljeri, Lars Petter, så har det hört till mina
bästa förhoppningar. Och jag har länge gått och
funderat på, om inte jag skulle börja orda om det åt dig,
då du inte velat röra vid den strängen.»
»Det har kommit an på kommit an, ser du, att det
dröjt så länge. August säger, att Kristin inte ser
hågad ut.»
»Asch; Det skall du snart bli varse. Eftersom det
är söndag i morgon, kan du ju, utan att det blir för
mycket prat om det, ta med dig gumman och pojken
hit då, så skall du få se.»
Då Kristin, en stund sedan Lars Petter gått, kom
hem från handelsboden, utbrast Ol Olsson:
»Nu var du också borta just lagom.»
»Hur då?» frågade Kristin, som ingenting kunde
förstå. Hon hörde blott av tonen, att fadern var vid gott
humör.
»Jo, vi ha haft storfrämmande.»
»Vem då ?»
»Gissa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
