Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Två hemman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HEMMAN
417
Hon nickade bifallande. Och blicken vitnade om, att
hon icke skrymtade.
»Men ni, mor, tyckte ju om en annan?» inföll Kristin.
}>Ja) jag ville ha husaren våran, en riktig slarver, och
jag lipade och grät, så jag trodde, att jag skulle dö...
Ja, vad man är dum, när man är ung! Han gifte sig
sedan med våran piga, en ovanligt rar flicka, som också
gärna ville ha honom, och de fingo det mycket bra. Men
det var för att hon var så duktig och tålig, som hon var.
Jag skulle aldrig ha kunnat göra folk av honom. Men
man blir inte klok förr än efteråt.»
»Där fick du inte något medhåll, Kristin», tyckte Ol
Olsson. »Du menar förstås, att det vore bättre att få
den där bodbetjäntsjatten, som hoverar sig för dig, därför
att du har ’bondpängar’, som han, i likhet med sådana
där herrar, förmodligen utlåtit sig. Det skulle alt vara
något det! Några år i kalas och granlåt, och så finge
jag göra som Per Larsson, kyrkovärden. Den här
super och lever som ett svin, säger folk, som har reda
på honom... Vad har du mot August?»
Kristin svarade ingenting.
»Kan han inte försörja dig till döddagar?»
»Skall det då vara det förnämsta?» frågade Kristin.
»Ja, Var så säker på det, du. När det blir lite mat
i krubban, då bitas även parhästarne. En karl som inte
rår sig själv i det ekonomiska, han kan inte vara någon
karl, ty han måste krypa för andra, och ett hus, där det
inte fins vad som behöves, där är det ingen lycka...
Så var det med den saken... Är han inte snäll?»
»Inte har jag hört något annat.»
Saxon: Under kampen för bröd. 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
