Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Två hemman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HEMMAN
419
åt dina pängar, och du är högfärdig. Du vill bli fru,
förstås. Men jag skulle inte ha slitit sä mycket som jag
gjort för att få ihop det jag har, om jag ville vräka
det i halsen på en sådan där.»
Dagen därpå kommo Lars Petters och August upp,
och Kristin hade då givit efter för föräldrarnas vilja.
Ol Olsson sade rent ut till August huru det var, att
flickan var högfärdsgalen, men hon var ju också bara
barnet.
När hon satt trumpen och likgiltig undet det August
såg på henne med sina goda ögon, då gick Ol Olsson
bort till honom och viskade i hans öra: »Hav bara
tålamod. Det blir väl bättre.»
Och det vart det också.
Redan på första bröllopsdagen inträffade något, som
bidrog härtill. Den förskjutne älskaren var bjuden på
bröllopet, men föredrog i stället att sälla sig till
»knut-karlarne» och med hjälp av några råa sällar tillställa ett
uppträde, som förde honom i en mycket obehaglig
dager och gjorde, att han miste sin plats.
Är har följt på år, och endräkt och välstånd ha rått
i huset. De sammanslagna hemmanen ha alt mer
utvecklat sig till en mönstergård. Och med vartenda år
har Kristin alt kraftigare upprepat sin mors sats: »Vad
man är dum, när man är ung!» Men hon har inte sagt
det med ord utan med gärning. Med att sträva till att
följa sin man i arbetet för hem och härd och för dem,
som skola taga det i arv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
