Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - En tum för kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TUM FÖR KORT
425
nom springa bort till Petters Ols’ och fråga Gustav, huru
det gått,
»Vad är klockan?»
»Halv fem. Så du hinner, innan du skall mota ut
kreaturen, om du raskar dig.»
Pojken skyndade i väg.
Hon hade inte tid att passa på honom, så att hon
kunde träffa honom strax han var tillbaka, och när hon
kom ned i ladugården, hade han redan hunnit ut med
kreaturen. Det var henne omöjligt att låta bli att springa
bort till Storängen för att få reda på, vad han fått för svar.
När pojken fick se henne, satte han i vildaste fart
av in i lövskogen och gömde sig.
Hon ropade efter honom.’ Men han visade sig icke,
och det var ingen annan råd för henne än att återvända.
Hon smålog för sig själv. Det där hade Gustav satt
i pojken, förstås. Han måtte ha varit bra glad. Kanske
slank han över på middagsrasten till henne. Men på
kvällen komme han säkert... Hon kunde ändå bestämt
icke låta bli att fråga häradsdomaren. Bara för att få
se hans min, när hon talade om, att hon skulle bli
soldathustru till hösten.
Hon kastade en blick uppåt torpet. När stugan blev
rödfärgad och knutarna vita — som Gustav sagt, att det
skulle vara — då bleve det bra nätt... Till ko hade
Gustav pängar, och en griskulting hade Petter Olsson
lovat honom... Rishögen skulle bort från gården, och
utanför fönstret vid apelln skulle hon ha en blomstersäng
med mycket dubbüa ringblommor och tusenskönor och »två
herrar i en vagn» — sådana finge hon av
häradsdomaremor, som nog också skulle hjälpa med andra, behöv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
