Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Brevet från kupén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
Var jag rädd att förlora någon tid? Var jag rädd,
att det ej skulle ges ett bättre tillfälle än detta mycket
svaga ?
Vad vet jag? Jag kan blott minnas, huru det iiksom
stod en gloria kring ditt ljusa hår, där du låg i mina
armar. Dina stora blå ögon voro nästan svarta. Dina
läppar voro blodröda. Var det för att jag kysst dem
så många gånger?
Men kände jag, trots ali den ovisshet, som så
karterade mig, dock jnnerst inne att din genkärlek stod och
väntade på mig i ali sin storhet och ljuvlighet?
Varför väntade jag ej tils jag fick tala? Qe form
åt alt det, som bränt min själ under åratal? Var det
tillräckligt för mig .att få viska mitt: »Älskade, älskade!»
och kyssa din mun?
Vad min förklaring brast i ord, vad du undslapp av
frågor, tog jag ju ordentligt igen, då vi promenerade
på den skogsstig, som du sedan döpt till »vår väg».
Än ser jag framför mig vägens slingringar. Än lyser
mossans mjuka matta med sin ljusgröna färg i mina ögon.
Än känner jag värmen av din arm.
Jag känner ännu tryckningen av din hand, där den
möttes med min under fotsac|ken då du följde mig till
stationen? Tror du, att den stele kusken förstod något?
Mina handskar näns jag aldrig mer taga på sedan de
fått omsluta dina älskade händer. Då jag nu tar fram
dem, strömmar från dem en doft av din parfym, och
min hand far smekande över dem. Det är en rent
fysisk förnimmelse av din närvaro. Nu smeker jag åter
din kind och kysser din mun, och dina stora blå ögon
bli åter svarta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
